Skip to content
Ursprungligen publicerat på Nordfront.se.
En menlös titel kan man tycka, då det är många med namnet Vera som reser. Författaren är min bror, ett försök till psykologiskt angrepp på min person. Min person är inte alls märkvärdig om man har den sunda inställningen att man ska hålla sitt edsvurna löfte. Men som ni förstår så har demokratin ingen förståelse för några moralpatos. Där skulle naturligtvis ett svek mot en nationalsocialistisk ideologi bli betraktat som en merit. Nu är jag inte en löftesbrytare och konstigt nog på grund av det ett ökänt monster. Kan ni förstå det? Vi som har genomskådat deras avoga inställning till fosterlandskärlek, rastillhörighet, nationsstolthet och moral är naturligtvis medvetna om denna förgörande indoktrinering mot vårt folk.
Angreppen är många och de på min person i stort sett ointressanta. Jag ångrar att jag i min bok ”När flaggstängerna blommade” inte vidare förklarade min fars beteende. Under 30-talet var det rätt vanligt att föräldrar agade si
UPPDATERING 19:46:
Dagens aktion under parollen ”Martyrernas blod kräver kamp idag!” är nu avslutad och med det uppdateras inte heller denna artikel mer. Mer utförliga rapporter och fler bilder kommer dock publiceras här på sidan inom de närmsta dagarna. För att ge ditt bidrag till Nordiska motståndsrörelsen kan du swisha 0729237256 (Mottagare Victor Johansson) – uppge ”gåva” som meddelande.
UPPDATERAD 19:27:
”Vi kräver hämnd”.
En minnesstund avhölls med flera kortare spontana anförande som sedan avslutades med en tyst minut.
UPPDATERAD 19:16:
Marschaller tänds vid Daniel Wretströms grav.
Blommor läggs ned.
Marschaller har också tänts längs vägen till graven.
UPPDATERAD 19:03:
Ännu en gång tänds facklor. Denna gång på Sura kyrkogård i Surahammar.
UPPDATERAD 18:16:
Fackeltåget uppges nu vara över och Motståndsrörelsen har lämnat centrum. Det ryktas dock om att inte dagen är över ännu. Håll dig
På förmiddagen träffades kamrater för att med pendeltåg gemensamt ta sig in till centrala delar av Stockholm. Ganska snabbt kom man fram till Medborgarplatsen som var dagens första anhalt.
Här ställde man upp med två identiska banderoller åt varsitt håll och flertalet Tyrrunefanor intill. Både banderoller och flygblad hade tryckts specifikt för ändamålet och hade det enkla men kraftfulla budskapet ”Krossa Sionismen”. Kamraterna spred ut sig på platsen och började dela ut flygbladen och prata med nyfikna förbipasserande.
Lustigt nog hade man för andra gången på kort tid lyckats pricka in både rätt tid och plats för ännu en klimatsekt som skulle hålla en manifestation samtidigt, dessa var dock betydligt tystare än i Uppsala och höll sig mest för sig själva.
Då mängden människor på platsen i övrigt lämnade mycket att önska beslutade man sig efter en stund för att ta sig vidare, denna gång med sikte på Mynttorget. Med tunnelbana åkte man till Gamla Stan och gick sedan
Dagen påbörjades med en banderollaktion på bron över riksväg 73. ”Ett revolutionärt val” stod det på banderollen som flankerades av en fana på vardera sida. Aktiviteten inleddes med strålande solsken, men gick allteftersom över till molnigt, vilket välkomnades då temperaturen ändå var väldigt hög.
Många tummar upp kunde skådas i bilrutorna under aktionen, och även en och annan lättkränkts sura miner och gester. En man cyklade förbi på bron och stannade till ett tjugotal meter bort där han tog fram mobilen vilken han fipplade med i några minuter. Typiskt rödingbeteende tänkte kamraterna, men skulle mannen mot förmodan lyckas väcka några träskrödingar från sin haschdvala så skulle det bara göra dagen än bättre då motståndsmän lever för gatukampen.
Eftersom några rödingar inte syntes till på ett bra tag så avrundade man banderollaktionen. Fler aktiviteter var inplanerade för dagen, så alla begav sig tillbaka till bilarna och åkte till ett bostadsområde inte allt
Max Fagerstedt, tidigare SD-topp i Boxholm, Östergötland – nu medlem i Nordiska motståndsrörelsen, berättar här öppenhjärtigt om sig själv och om bakgrunden till sitt byte av organisatorisk hemvist. Den förre kommunpolitikern reflekterar över utvecklingen av det parti som han nu har lämnat och berättar lite om sitt nya liv som organiserad motståndsman.
För läsare som kanske inte känner till dig, vill du göra en kort presentation av dig själv?Jag heter som sagt Max Fagerstedt och är en 24-årig man från Östergötland. Här bor jag tillsammans med min sambo som är känd från de livsfarliga kravallerna i Oslo samt våra två katter, vilka än så länge inte är uthängda för nationalsocialistiska sympatier.Den period förra månaden då pressdrevet mot dig och din sambo pågick som värst och du själv hängdes ut i lögnmedier var samtidigt den då du blev medlem i Nordiska motståndsrörelsen och lärde känna nya kamrater. Det måste ha varit en hektisk period för er båda? Känner ni nu att ni har lämnat de
Då jag vaknat vid 05-tiden på måndagen efter en natt med inte allt för mycket sömn, både på grund av nervositet och förväntan då detta var min första utlandsresa med kamrater i Motståndsrörelsen och jag inte riktigt visste vad jag kunde förvänta mig, så var jag ändå förvånansvärt pigg. Att jag var så pass pigg trots minimalt med sömn berodde nog troligen på hur mycket jag sett fram emot resan.
När jag klivit upp och gjort mig redo så påbörjas resan mot Helsingfors, en ungefär 20 timmar lång resa den väg vi planerat att ta. Längs vägen till båten plockade vi upp kamrater en efter en tills bilen var fullsatt, vilket givetvis ledde till att det blev allt trängre, men även till timslånga diskussioner med kamrater man inte träffar alltför ofta annars vilket var ett trevligt avbrott från vardagen.
Nästa del av resan skedde via färja där de som inte ätit längs vägen väljer att äta middag, något som enligt uppgift ska ha varit väldigt välsmakande.
Sedan var det dags att bege sig till
I Sverige idag råder åsiktsförtryck och politisk förföljelse. Situationen är fullt jämförbar med den i länder som media beskriver som diktaturer – alltså Ryssland, Kina eller Iran – och på vissa områden faktiskt värre.
Ett totalitärt system
En av metoderna är att hänga ut personer i media för att de har eller har haft en annan åsikt än det rådande systemets. Eller Sverigedemokrater som någon gång gillat något som Nordiska motståndsrörelsen gjort. Trots att de inte gjort något som är olagligt hängs de ut – inte sällan på löpsedlar – som om de vore kriminella. De ska jagas, uteslutas ur sociala gemenskaper och tvingas till underkastelse. De ska inte våga hysa andra åsikter än de som styr. Tillvägagångssättet bekräftar att det rådande systemet är totalitärt.
”Kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen”
De som styr behöver heller inte bekymra sig för att leda något i bevis. Det magiska ordet här är ”kopplingar”. Expo och journalister som Davi
Nedan följer en intervju med den flitiga aktivisten och skribenten Marcus Hansson som suttit häktad sedan valnatten efter att ha konfronterat antifascister tillsammans med aktivisten Sebastian Elofsson, något som blivit mycket uppmärksammat i media.
Kan du kortfattat beskriva vad som hände natten till valet?
Kort och gott så togs en grupp maskerade personer på bar gärning med att systematiskt ta ned våra valaffischer från centrum i Örkelljunga. Det var en grupp på ungefär åtta personer varav flera var maskerade. En av målsägande rättfärdigade detta genom att hänvisa till information från AFA. Sedan utdelades det hot om misshandel från personen och kort därefter hånade bägge målsägande mig genom att påtala att jag inte var någon riktig arier för att jag inte ensam gav mig in i slagsmål mot åtta personer. En buss kom så jag tvingades flytta på min bil.
En stund senare sammanstrålar jag och Sebastian Elofsson i centrum och går mot de bägge målsägande som spanar vid en korsning,
Hej Vera! Även fast de flesta redan vet vem du är så får du gärna presentera dig själv för väljarna. Vem är du och vad har du arbetat med inom den nationella kampen?
I grunden är jag en svensk-tysk flykting (svensk mor och tysk far) som kände sig som en desertör när jag kom till Sverige 1945 som 17-åring. Jag hade inställningen ”nå, vi har förlorat och jag måste finna mig i en annan situation”. Jag mötte en uppsjö av lögner om Tredje riket, där jag inte kände igen någonting från mina tidigare upplevelser.
Detta späddes på med oartikulerat hat och följande avrättningar av våra anhållna ledare inom Tredje riket mellan 1945 och 1960, ja överlevande förföljs till och med än i dag hur hög ålder de än har, av det ockuperade Tyskland. Jag beslutade mig tidigt för att försvara alla dessa offer och förblev min ed trogen som jag avlade i Hitlerjugend 1943 i 15års-åldern när jag gick över till BDM (Förbund för tyska flickor).
Inte bara det, naturligtvis som svenskättling, be
I senaste Ledarperspektiv pratade jag och Simon Lindberg om avhopp och förräderi med anledning av att Jimmy Thunlind blivit polisinformatör och förrädare. Detta förklaras i avsnittet men också i denna artikel. Ämnet har sedan dess tagits upp av flera nationella aktörer som i stort sett alla verkat för att röka ut förrädaren. Detta är något som vi tackar för och som även hedrar dem som tagit det beslutet.
Syftet med denna artikel är att reda ut vad som skiljer en avhoppare från en förrädare och ge exempel på när avhoppet övergått till förräderi. När har avhopparens felsteg blivit av sådan art att avhopparen inte bara gjort sig omöjlig för all framtid i den egna organisationen utan också i den nationella rörelsen som helhet?
Först och främst ska det påpekas att vi är väldigt återhållsamma när det kommer till att utmåla någon som förrädare och att vi aldrig gör det utan solida bevis för påståendet. Även om man kan ogilla en avhoppares eventuella skitsnackande till andra nationella
Hej Patrik. Innan vi kommer in på det egentliga ämnet, vill du berätta hur blev du nationell och vad var det som fick dig att gå med i Motståndsrörelsen?
Under min tonårstid hängde jag mycket med skinnskallarna i Eksjö och söp och tourettesheilade. Jag var socialist och lyssnade på punk men vi höll ihop med skinnskallar på den tiden. I slutet av 90-talet började många skinnskallar och punkare att knarka. Många av mina vänner gick bort på grund av överdoser av piller. Jag flyttade till Nässjö i början av 2000-talet, samt jobbade och reste mycket utomlands, bland annat i USA, Europa och Asien.
11 september var en ögonöppnare för mig då jag insåg att USA startar krig mot fattiga länder för att senare, 2003 hitta på att Irak hade massförstörelsevapen. Jag var väl politiskt ointresserad fram tills 2011 då Vänsterpartiet röstade med regeringen att understödja bombflyg i Libyen då Kaddafi avsattes och mördades. Och senare 2014 då Nässjö helt plötsligt var översvämmat av araber och n****
Arrangemanget blev till en ny slags tillställning där man kombinerade Kampdagarna med de tidigare Organisationsdagarna. Helgen bjöd på alltifrån utbildningar och tal, till tävlingar och träning.
Det första som deltagarna möttes av efter att de betalat inträde och satt sig ned, var en invigningsceremoni. Eftersom att det var Näste 3 och 7 som stod som arrangörer, så var det jag själv och aktivister ur dessa nästen som stod för ceremonin. Utan att gå in för mycket på detaljerna kring just detta tillfälle, så tror jag att invigningsceremonier och andra högtidliga akter uppskattas och bidrar till en mer festlig och högtidlig känsla bland deltagarna.
Efter att konferencieren Hampus Maijala sedan hälsat alla välkomna, var det dags för Simon Lindberg att hålla ett föredrag som handlade om Nordiska motståndsrörelsens segertåg. Lindberg är som många vet, mycket skicklig på att tala och lika skicklig är han på att träffa rätt och verkligen nå ut med det han vill ha sagt till alla som l
Listen to ”Simon Lindbergs Nyårstal 2020” on Spreaker.
Några av aktionerna som berörs i talet:
Talet i skriftform:
God afton alla som lyssnar! Vi är nu på den sista dagen av det första året på tjugotalet. Det är alltså nu den 31 december år 2020, och det har blivit dags för mig att på sedvanligt maner avsluta året med några ord till er. I viss mån kommer ni känna igen detta nyårstal från tidigare år, då också 2020 varit ett år fullt av radikal nationell kamp, men på många andra vis har också mycket med 2020 varit annorlunda.
Att år 2020 har varit ett annorlunda år tror jag faktiskt att hela det nordiska folket kan intyga, och det alldeles oavsett vilka politiska åsikter man har. Utbrottet av Covid 19, etablissemangets enorma hajp kring viruset och systemets många utlysta restriktioner har givetvis inte heller lämnat Nordiska motståndsrörelsen oberörd. Tvärtom, har också vi genom allt detta ställts inför ett mycket utmanande kampår.
Det tydligaste
Grundläggande regler
• Var tyst. När du gått med i Motståndsrörelsen skall du
vara tyst om organisationen och dess verksamhet. Du har fått ett
förtroende och skall upprätthålla det. Det du får veta om
organisationen och dess medlemmar skall stanna hos dig. En grundregel
är att allt som vi rapporterar om offentligt både får och bör du
sprida – all annan information du får är sekretessbelagd. Att
avslöja organisationshemligheter är förräderi. Detta gäller även
i det fall du lämnat organisationen.
• Var lojal. Du ska vara lojal till Motståndsrörelsen och
dina kämpande kamrater. Illojalitet är förräderi. Vi accepterar
inte otrohet inom organisationen, eftersom vi anser att den som inte
kan visa trohet mot sin respektive inte heller kan vara trogen mot
sina kamrater. Vi måste kunna lita på varandra i alla situationer.
• Var ödmjuk. Du skall vara ödmjuk mot dina kamrater och
även mot andra människor. Den styrka som du får genom gruppen
skall inte missbrukas för personliga syf
